Cirkeln
Den här boken läste jag i skolan, jag hoppas min lilla recension jag skriver för ciao.se inte blir plagierad. Fast just det- hur är det egentligen med plagiat? Allt man läser och ser blir ju som en endaste stor trögflytande men ändock lysande ektoplasma, var börjar liksom mitt ord och var slutar ditt. Visst jag skriver på svenska men den här boken är översatt till 20 länders olika språk men jag antar att de som jobbar med att översätta böcker verkligen hittar essensen i en bok. Hur rör sig orden över bokens blad och vad är det som gör den bokens språk unik? Inte bara författarna utan även översättarna måste briljera för att en bok ska kunna nå en bred publik.
Den här boken ” Cirkeln” pratas om som århundradets svenska ungdomsbok och det kan jag förstå för när man läser den skymtar nästan som Harry Potter fram osynlig bakom ett träd, men visst häxan Vanessas kraft att bli osynlig är spetsad lite mer och lite bättre.
Ibland kan jag ändå inte låta bli att tänka på denna bok som en bok som kanske inte vissa sköra tonåringar ska läsa och visst att nej men alla läser ju denna boken i skolan men ändå? På bokens sista sidor möter man en glimt av de två författarna och det står ordagrant : ” Den här boken tillägnas våra tonårsjag”. Och visst är det så att det man skriver det har man ju tänkt och det är därför jag kan tycka att skolans rektor ska läsa böckerna först som köps in. Just för att hade jag inte tänkt på allt det som boken tar upp så har jag det nu.
Jag påstår på inga sätt att boken är dålig, den är förträffande bra, en fantasybok med djup. En självmordspakt som är något helt annat, magi och häxor. Och som i vanliga livet goda och onda samt gruppen som ser på. Det är mobbning, självmord, supa, röka på och alla förhållanden mellan människor som syskon, förälder, styvförälder och lärare. Faktiskt en helt fantastisk bok att läsa, fast kanske ändå inte i skolan! Alla ligger olika i boken och plötsligt mimar bokens innehåll skolan. Killarna har lärt sig säga ännu fulare ord men det värsta är nog inte det utan hur några finner glädjen i att förstöra för andra- de talar om slutet när man själv bara kommit till sidan 381 och boken går till sidan 516. Det enda jag kan känna mig glad för är att nästa bok: ” Eld” och slutboken:” Nyckeln” kommer jag att få läsa i fred.
Hur bra är egentligen boken då? Jag har ju läst lite böcker nu och det jag finner otroligt bra är hur välformulerad boken är. Den var inte lättläst men det finner jag som ett plus för då får man verkligen ta in och koncentrera sig för att läsa. Det som gjorde den riktigt svår var att huvudkaraktärerna var lite många men presentationen av dem en och en var riktigt bra gjord. Nu har jag ännu inte läst de två andra böckerna för det är alltid bäst att skriva en recension medan man har allt i huvudet och det jag skulle vilja sett mer av är faktiskt ursprungshäxan – hon från 1600-talet. När man fick en tjuvtitt in i hennes värld så ökade min puls lite. Så kanske författarna kan skriva en trilologi om enbart henne och den tid hon levde i . Visst att moderna häxor är häftiga men originalet är ju alltid bäst.
Och nu återkommer jag lite på detta med plagiat. Det är ju oftast så i recensioner att man behöver referensramar till andra saker för att kunna göra en jämförelse och var detta första fantasyboken man läste jämför man säkert istället med filmer man sett, det figurerar ju en hel del filmer med superkrafter tema. Det denna bok har unikt är att en superkraft är att kunna prata via de döda och den superkraften tycker jag måste ses som helt ny i boken. Många av de superkrafter som näms har ju annars existerat, jag menar till och med Barbapapa kan ju ändra form. Och hur ska man komma på det helt unika om allt redan har skrivits? Då får man blanda och blanda väl som hur man gör en brygd av sanningsserum, det känns unikt. Det är som när Marabou kommer på att vi ska blanda i torra jordgubbsbitar i vår choklad. Det kan ju aldrig vara ett plagiat för hursomhelst är ju varje jordgubbe unik och för att få den där supersmarriga smaken är det choklad som gör den till den ultimata blandningen.
Fakta om boken
Författare : Mats Strandberg född 1976
och Sara Bergmark Elfgren född 1980
Förlag : Pocketförlaget
ISBN 978-91-86675-96-7
Antal sidor : 516
Handling
Handlingen stannar i Engelsfors en liten ort med en gymnasieskola, en liten galleria, en ortstidning och någon bank.
På gymnasiet går i spridda klasser de olika huvudkaraktärerna man får möta i boken det är :
Bokens kärna är den av den tänkta yttre och inre Cirkeln kryddad med ektoplasma som likt seg saliv droppar ur Idas mun när de utvalda nya häxorna står i denna ring för att få veta sitt kall.
Miljöer
Jag kan inte tänka mig annat än att den här boken kommer bli en film och Engelsfors är tydligen en påhittad plats i Bergslagen med gruvor, gammal folkpark och skolgård men allt är så perfekt målat som på en stor canvasduk att de skulle kunna bygga upp Engelsfors varsomhelst.
Övrigt
Jag gillar verkligen den här boken och jag rekommenderar alla som gillar att läsa om häxor den. Det som jag kanske inte direkt gillade var alla olika alternativ som boken gav om självmord men i övrigt fann jag boken riktigt läsvärd.
Rekommenderas
Ja en spännande bok med många överraskningar och berättar ingen slutet för dig innan du läst boken klart så är du ” in for a treat” !
